Magisk magi

Vilken kväll det blev med mycket magi, skratt, förvåning, kärlek och värme.

Stefan Odelberg bjöd kören Syskonringen och deras ledsagare på en oförglömlig kväll på Park Elite Hotel, i Göteborg.

Vi startade från Trollhättan 17.00 med hyrd buss till Göteborg.

Väl framme vid hotellet där det skulle ske, blev vi visade till ett konferensrum där vi alla fick ta plats. Ja der var inte Scandinavium utan en plats för ca 60 deltagare.

När Stefan försvann en stund så bestämde vi att vi skulle börja applådera när han kom in igen. Jublet och applåderna var smittande och det kände inga gränser. WoW!

När det väl tystnade så sade han att vi har inte sett honom och han gömde sig. Strax kommer Måns Möller in och drar igång hela showen. Måns råkade bara befinna sig på hotellet och ställde upp bara för oss.

Vilken succé! Han lyckades verkligen fånga oss alla och jublen avlöste varandra. Att se Stefan liksom inkludera oss alla på det sätt han gjorde var bara så fantastiskt.

Sådant inkluderande bemötande gjorde mig stolt imponerad över Stefan och hela gänget.

Stefan gjorde själv en ”story” på mötet som han delade ut via Instagram.

Du kan titta på den här, som är förändrad av upphovsrättsliga skäl eller titta på den via denna Länk

Därför slutade jag…

Många ungdomar här I kommunen kommer fortfarande och pratar med mig. En del vill bara säga hej andra vill ha vägledning för framtiden.

En annan grupp som kommer och vill prata är våra personer som hamnar utanför vårt vanliga skyddsnät. En del vill bara ha en kram medan andra vill ha vägledning inför framtiden.

För några veckor sedan kom några ungdomar och pratade med mig varför jag och övriga trygghetsvandrare slutade i kommunen. Såg ni inte hur vi ungdomar gillade att ni kom ut till oss, vi försökte visa hur vi uppskattade det.

Jag vet att ni uppskattade det och visade det på olika sätt, men våra tjänstemän och politiker visade inte mycket uppskattning av mitt arbete.

Visst jag fick en middag med landshövdingen och blåklintspriset. Stolt över det, men ett litet tack, ett litet hejjarop i sociala medier.  Jag ser hur vi fungerar i Trollhättan där vi från Stadsdirektören till vi ideella trygghetsvandrare stöttar varandra. Men inte här. 😭

Jag försöker hitta det positiva i tillvaron men jag ledsnade här. Både stadsdirektören och Kommunalråden i grannkommunen kan höra av sig när man varit ute för något jobbigt.

Här I denna kommun fick man bära allt ensam. Varför? Var fanns intresset från kommunen?

Jag fick driva det ensam. Det jag kunde ta med mig från Trollhättan gjorde jag, men här dög det inte. Inga uppmuntrande ord. Istället skickas det mejl med mig som avsändare för att svartmåla mig, medan andra sprang och pratade skit om mig till överordnade.

Jag trodde på orden ”vi gör det tillsammans”, del av kommunens vision. Vad är det vi gör tillsammans? Springer och pratar skit om varandra?

Idag arbetar jag bara med grannkommunen. Där hör politiker och tjänstemän av sig och ger råd och stöd.
Hela kommunen, och polismyndigheten och även väktarna har stannar upp och pratar.
Där kan man tala om att man gör det tillsammans

Cirkeln är sluten

Som nog de flesta vet så har jag en Gudstro. Gud är viktigt i mitt liv., ven om jag periodvis inte kunnat besöka kyrkor och mässor som jag har velat. När mor gick bort 2014 kunde jag börja besöka både gudstjänster och högmässor. Då vid ett tillfälle var det berömda bananskalet i vägen för min färd. Jag fick frågan om jag kunde hjälpa till och bli gudstjänstvaktmästare. Fick hänga med dubbelt några söndagar tills jag lärde mig arbetet. Sedan dess har jag försökt vara vaktmästare i kyrkan en gång per månad. vilket jag trivs med.

I början på sommaren kom vår kyrkoherde med beskedet att han fått nytt jobb och skulle börja jobba i stiftet istället. Chocken kom hos många av oss, för har man en bra chef, så vill man behålla personen i sitt förvar.

När vi väl började inse att vår kyrkoherde skulle lämna oss, vem skall då kliva in i hans ställe, och ta hans plats? Kyrkorådets ordförande tog genast kontakt med vår komminister i församlingen och han nappade på förslaget.

Den 10:e december hade vi mottagande av vår nya kyrkoherde, dvs vår ”gamla” komminister. En festhögmässa med vår Biskop. Verkligen roligt att få arbeta med det. Efter mässan var det samling i kyrkans hus, och då kommer nästa positiva överraskning….
Vi blev presenterade för vår nya komminister…

Magdalena Mellgren Sävenstrand blir vår nya komminister, och jag tror hon kommer bli en stark kraft i församlingen. Den 3:e mars välkomnade hon i Upphärads kyrka och jag ser mycket fram emot att få jobba tillsammans med henne.

Välkommen till församlingen Magdalena!

En skänk från ovan

Ungefär en gång i månaden är bror och jag Gudstjänstvaktmästare. Vi hinner inte med bussen fram till en timma före mässans start, så klockringningen kl 17.00 sköter jag med en app i telefonen.

17.05 slutar klockorna ringa och ca 17.08 är vi på plats och kan ta hand om det praktiska.

Mitt arbete med bror är ju att han skall bli mer och mer självständig. Och jag känner att jag lyckas. Han har sina arbetsuppgifter i kyrkan och jag brukar smyga in nya när jag ser att han är mogen för det. Idag behöver jag inget säga, utan han sköter sina uppgifter men kan också tänka utanför ramarna och ta uppgifter i annan ordning.

Tror ni jag känner mig stolt över honom.

Nu senast så hade han sett hur en annan vaktmästare hade plockat in agendorna i psalmböckerna så de bara var att dela ut. Så på söndagen när han förberedde att dela ut till kyrkbesökarna, så hade han skapat kit med psalmbok och agenda att dela ut. Får han arbeta i sin takt på sitt sätt så klarar han det mesta.

Två gånger senaste tiden har han också varit på vårdcentralen. Jag har bokat färdtjänst till honom dit, och vårdcentralen har bokat resan hem.

Jag har ju via appen i telefonen sett hur han tagit sig fram och ser jag att det är bekymmer så har jag kunnat gripa in.

Gripa in fick jag göra vid den senaste hemfärden, då han och taxin hade gått om varandra och de missat varandra. Då fick jag ringa utförare och fråga vad som var på G. Sedan fick jag ringa bror igen och berätta.

Jag kände mig helt slut efter den halvtimman och funderar på varför. Det med strulande färdtjänst har jag ju i stort sett haft varje vecka under den tiden han jobbade. Om jag kände mig urladdad så funderar jag på hur bror känner sig.

Men det bästa är ju att han får bra träning i att fixa saker och ting själv, och det blir så bra i sista änden. Är verkligen stolt över honom men också så otroligt stolt över alla vänner runt oss som ställer upp så fint och stöttar honom och mig.

Skulle vilja krama alla som ställer upp men som också ser skillnaden i hur han har utvecklats, men det får bli ett futtigt TACK!

Inte aktuellt med rapport

För några år sedan kommenterade jag ett inlägg på SVT:s Facebooksida som också kom med i deras sändning.

Idag tittar jag sällan på nyheter då det nästan bara känns som om det är elände. Krig i Ukraina och ny senast i Mellanöstern som verkar eskalerar och nu fått USA att gå med i det.

Det känns inte som om jag orkar med detta. Nu är det Trump och att han inte är immun och kan ställas till svars för uppvisning.

Jag brukar lyssna på P1 Morgon och ett par nyhetssändningar under dagen, detta för att hålla mig uppdaterad.

För några veckor sedan var det en brand i en lägenhet och det var chockartat och vi valde att akut ta på oss trygghetsvandrarvästarna för att gå i området och möta folk. Där kändes det som om jag kunde göra något av min styrka och hjälpa människor, vilket vi också gjorde.

En dag senare kom larm om misstänkt försök till grov våldtäkt, och även där kunde jag göra något för att hjälpa människor, som kände oro.

Men vad kan jag göra åt Rysslands anfall mot Ukraina, konflikten mellan Israel och Hamas, eller nu USA:s attacker i Jemen, Irak och Syrien.

I de fall jag kan göra för mina medmänniskor, där kan jag orka med, men det andra, vill jag helst inte bry mig om.

Vi gör det tillsammans (eller???)

Detta inlägg skall tas med humor, en stor del ironi och en liten del allvar.

Vi har en mycket fin kommun som vi skall vårda och njuta av. Inget snack om den saken. Övanstående bilder visar en del av det som skrivs på sociala medier.

Jag gick in och kollade varför vi inte är så duktiga att göra saker tillsammans och lyfta kommunen och de anställda och ideella som arbetar för vår gemensamma strävan.

Varför uppmuntrade man inte kommunens personal i hemvården med ett inlägg på sociala medier? Enligt hörsägen så gjorde man det stort förra året. Aha tänker jag, då lär vi inte se hur politiker och tjänstemän är ute på företagsbesök i år. Det gjordes ju vid många tillfällen förra året. 😉

Vill man vårda våra traditioner så är det (L) och (V) man skall rösta på, eller deras politiker. De var de som önskade god jul och gott nytt år.

Vill man hylla de som verkligen har åsikter, dvs vårt lokalparti, så är det (M) och (V), som gärna går in och debatterar och lyfter deras inlägg, så fler ser dessa populära inlägg. Visst är det fantastiskt. Vi gör det tillsammans!

Våra kommunalråd, (C) och (SD) vill gärna ha dialog med oss innevånare. Både live och via FB. Men bara (SD) väljer att dela info vidare till sina följare. Här gör vi det INTE tillsammans…

Kommunen bygger en ny idrottshall och även här blev det diskussion. En del negativa inlägg om detta och naturligtvis var (M) där och lyfte det. Underbart medsamarbete över partigränserna. 💕

Är det så att man gillar att kommunen satsar på Trygghetsvandrare så är det (S) man skall rösta på. De delade i alla fall inlägget som kommunen gjorde.

Gillar man person som gärna lyfter sig själva, då blir svaret givet – (C).

Och nu dt allvarliga….
Själv har jag lagt ner allt mitt ideella arbete i kommunen.
Jag stöder ungdomar som kommer och vill prata, jag kramar om de som sover i cykelförråd mm.
Jag struntar i alla evenemang som är i kommunen och slutat med att dela med mig av mina bilder till större skaror.
I dag ägnar jag min lediga tid i grannkommunen, där får man i alla fall tack av allt från Stadsdirektör. tjänstemän och politiker, till köpmannaföreningen och väktare och polis.
Och det bästa av allt, vardagsmänniskor kommer och tackar en för det man gör….

Hemautomation

Det var länge sedan jag programmerade, men nu har kommit igång igen med det. Visst är jag ringrostig och inte så lite heller, och ibland får jag sökqa på nätet hur syntaxet skall skrivas.

På kartan ovan ser ni lägenheten vi har och kanske kan ni gissa vilka rum som är vilka. Ni ser status på lampor, dörrar och rullgardiner mm. Även temperaturen i de olika rummen. Toaletten, om den är upptagen eller inte. Genom att klicka på respektive knapp/ikon, så byter man status på enheten, från ex. vis tänd – släck. Samtidigt är mycket automatiskt och styrs av om vi är hemma eller borta, och i så fall var vi är. Blomlampor lyser från 08,00 till 22,00. Vi har bara två fönster mot yttre världen och de räcker inte för att driva upp blommor, så det får bli artificiell belysning. När jag började med det för över 20 år sedan, så var det mesta trådat. Idag är det trådlöse och så mycket enklare. Nu kan man lätt arbeta med den roligaste biten och det är ju programmering.

Min bror och jag

Det är sju år mellan mig och min lillebror, men vi har vuxit ihop sedan den dagen han såg dagens ljus.
I dag bor vi hop och hjälper varandra på bästa sätt. Hans barndom var inte så lätt med mycket sjukhusvistelser för att råda bot på den virus som drabbade honom. Efter skolan började han jobba på Samhall där han blev kvar till för två år sedan. Då ville Samhall att han skulle sluta sin anställning där och de hade pratat med vår kommun om daglig verksamhet. Inga problem, enl Samhall, säg bara till när han vill börja så fixar vi detta. Vi lät ju honom gå hemma under sommaren för att kunna varva ner och tanken var att han skulle komma igång efter sommaren. När det väl var dags för honom att börja då tog vi kontakt med kommunen. Då var det inte lika enkelt. Tillsammans med hans ”gode man” så gav vi upp efter fem månader. Vi hade sett att det hade gått bättre än väntat med att han gick hemma.

Nu har han gått hemma i nästan två år. Jag lär honom en massa saker som han behöver i det dagliga livet, vi jobbar ideellt i kyrkan, vi trygghetsvandrar i grannkommunen, och vi hjälps åt. Är glad att vi kan göra detta och också att vi gemensamt att fixar våra sysslor.

För ett par dagar ville han krama mig, han tackade för allt jag lär honom men samtidigt är han otroligt glad för att jag uppmuntrar honom när han gjort något bra.

Syskonkärlek

I love Lilla Edet

Vi har fått en ny attraktion en lysande ide, om jag får säga det själv.
Kommunen har satt upp två hjärtan nere vid älven som lyser så fint på kvällen och syns från bron som passerar på den.

Visst blir man glad och känner att man vill kärleksbomba så många man kan.
Kommunen skrev så här när de presenterade denna prydnad:

”Kärleksboosta dig längs älven!

Två ljushjärtan glimrar utmed älvpromenaden vid utegymmet. Passerar du med bil ser du dem från bron.

Hjärtana kommer lysa upp vår tillvaro över alla hjärtans dag och till slutet av februari.

Har du också tagit någon bild på ljushjärtana? Dela gärna med dig via kommentarerna! ”

Jag mailade kommunen med förslag att istället för att dela dem på deras sida, skaffa en #hashtagg så kan vem som helst lägga på sin sida och vi sprider det långt utanför kommunen.
Min tagg är #LoveLillaEdet

Gott nytt år!

Då har 2024 infunnit sig och det till mindre nyårsångest än vanligt. Tycker inte om att fira nyår då det blir slut på det man vant sig med och samtidigt kastar sig in i det okända.

Men jag tror kriget i Uktaina och det nu som sker i Gaza påverkar mig mer än jag tror. Så denna gång var jag glad att det är nytt och okänt.

Hade jag inte haft bror så hade det inte blivit något firande. Vi dricker ju normalt skumpa till tolvslaget vilket innebär någon form av mousserande vin. På något sätt har det blivit synonymt med Champagne. Så när bror nu var och handlade blev det en flaska för 259:- istället för 59:-. Kanske var de4 till hjälp för att minska ångesten även om det istället borde ökat ångesten.

Det gällde inte bara att dricka med värdighet utan även kissa med värdighet, det dyra man fått i sig.

Oavsett så önskar vi er alla en bra start på det nya året.