Dogday, min egen hunds dag

nussä-sthlm

I dag är det internationella hunddagen och vem firar inte jag… Jo min egen Nussä!
Vad vore livet utan hund, har jag tänkt många gånger, jag som är uppvuxen med hundar… Alla mina vovvar har ju varit sina egna personligheter, men Nussä är den jag i stort sett har kunna uppfostra själv och vi har blivit otroligt tajta och samspelta.

Vi är väldigt duktiga på att samspela och förstå varandra, inte behövs det ord som förklarar var gång man vill något, utan även tecken på olika sätt att tolka varandra. Vi har en stor tillit och ett stort förtroende till varandra och det gör att han allt som oftast får gå lös på våra promenader. Visst är det underbart att ha detta goda samspel, som bevis på kärlek mellan oss. I dag är vi så tajta så jag undviker event där jag inte får ta med honom, då jag hellre är med min en vovve än med mina mänskliga vänner, lite tokigt men sant. Vi älskar båda att promenera och gör det gärna också.

Han vet vilka vägar vi oftast går och vill gärna välja och när vi skall korsa större vägar väntar han på att jag säger varsågod innan han går över vägen. Han vet att när jag går upp på natten, då är det jobb som gäller och då får han heller inte följa med. Men i övrigt så vill han inte stanna hemma, och det är mycket sällan han måste det. Avstår gärna sådant som han inte kan få vara med på. Kan kärleken vara större när man vill göra det mesta ihop.

Övervakad

wp-1472122613890.jpg

Fyra arbetsnätter varav
tre med strul därav
två problem på
en dag, så i morgon önskar jag att det blir
noll problem.

Utanför på min gårdsplan där jag bor, står nu min firmabil som jag använder när jag kör mina morgontidningar. I o m att vi är miljöcertifierade så måste varje bil övervakas i körning, bränsleförbrukning, var vi är mm. Så just nu har jag avslöjat för mitt företag var jag bor, och de har det svart på vitt, eller i alla fall i elektronisk form på sina skärmar, var bilen finns. I morse kom frågan från filialföreståndaren om jag kunde tänka mig att lära mig ytterligare ett distrikt i området. Jag behövde inte svara nu på stört, utan kunde fundera några dagar, var tanken. Jag har inte bestämt mig hur jag vill göra. Distriktet har jag lärt mig får en sex sju år sedan, och ytterligare två till i området. Jag känner någorlunda till det, då jag inte bor så långt därifrån, men d är ju omgjorda efter att vi tappat en del prenumeranter och för att spara pengar för distributionen och i sista ändan för tidningarna.

Redan när jag tog mig ut på distriktet i morse var jag sen pga av sen leverans, därtill var det totalutdelning i den kommun jag har mest tidningar, så distriktet skulle redan från börja ta längre tid än vanligt. När jag var färdig med ca tre fjärdedelar, så ringer filialföreståndaren upp mig och säger att han inte vet hur han skall förklara sig. Det distriktet jag hade fått förfrågan om jag ville lära mig hade budet inte dykt upp och gick inte att få tag i då han inte svarade i telefon. Jag fick förfrågan om jag kunde hoppa in, jag känner ju området någorlunda. Jag vill inte, inte ytterligare en förstörd dag för mig, men så tänkte jag på alla de prenumeranter som inte fått sin tidning till första kopp kaffe, och tänkte att de kunde få det till påtåren, så jag sade ja. Istället för att checka ut från det ena distriktet och ta min privata bil till nästa ställe, så tog jag min egen firmabil för att köra distriktet. På vägen dit stannade jag till vid hemmet och gick på toa och fyllde på min termos med kaffe, för att sedan fortsätta. Packa ny omgång med tidningar och sedan börja köra. Även om jag vet var de olika områdena finns, så är det inte alltid lätt med enstaka gårdsnamn, så jag blir väldigt beroende av att läsa på alla postlådor och hoppas de har dem märkta. Ja, det gick någorlunda även om det inte går lika fort för mig som för ordinarie bud.  När jag hade kört halva distriktet i antalet tidningar, så kom ordinarie bud och bytte av mig. Han hade sovit väldigt gott. Istället för att åka tillbaka till filialen och lämna firmabilen fick jag lov att ta den hem, för att försöka sova och fixa återställningen med bilar under dagen när jag ända skall till centralorten.

Nu sitter jag och dricker kaffe och försöker vakna efter efter ca fyra och en halv timmas total nattvila uppdelad i två omgångar, och känner mig inte pigg. Snart i väg för att fixa bytet av bilar och sedan handla. Men först, bytet så jag slipper övervakas om vad jag gör.

En annan som är övervakad är den lille gynnaren på bilden ovan…
Han/hon/hen har byggt sin bostad och sitt nät på en postlåda. Varje morgon när jag kommer med tidningarna och lyser upp lådan så springer den fram från sitt gömställe och sätter sig mitt på nätet. Varje gång jag öppnar lådan så springer den och gömmer sig till jag är färdig och när jag sedan gjort det jag skall så så kommer den fram igen, kontrollerar nätet och försöker reparera så mycket det går.

Medan jag åker därifrån funderar jag på om den lille gynnaren tänker samma som jag, vi är båda övervakade av storebror och någon större ser vad vi håller på med.
Medan jag har laddat upp bilden från mobilen till molnet och sedan laddat det hit till bloggen, medan jag har skrivit detta har allt min aktivitet blivit loggad och övervakad. Säkert har jag missat någon tidning, och personen har ringt och klagat och också lämnat sina digitala spår.

Funderar på om jag skall bosätta mig i en grotta i skogen, utan mobil, utan dator, och jaga min föda med pil och båge, eller om jag skall fortsätta vara övervakad.

Nytt ljud i skällan

wp-1472042170986.jpgDagen, eller morgonen började som vanligt en arbetsdag med ett par baljor lut innan avgöra till jobbet. Onsdagar betyder att en av våra gratistidningar skall ut i en kommun, så jag var beredd, men samtidigt trycks var lokaltidning sent, så om oturen är framme så kan det bli några minuters väntetid. Men idag var det inte minuter som gällde utan nu rörde det sig om timmar. Fördelen var idag att vi visste om ungefär hur lång tid vi skulle behöva vänta. Kändes trots allt bra i bedrövelsen.  Jag sorterade min post och tog med de tidningar jag trots allt hade fått och böjde köra min runda med vetskapen om att behöva köra den en gång till. Hade kört drygt halva rundan med det jag hade när sms:et kom att tidningarna inkommit och det var dags att åter infinna sig på filialen för att fylla på och starta om. Rundan jag redan hade gjort gick snabbt, men den del jag inte varit på tog tid, så även idag blev det 90 minuters extratid.

Sedan jag för ett tag sedan slängde ut de värsta spam:arna från mina sociala medier med också slutat med att följa motståndets minsta lag, har jag fått mina andra intressen tillbaka. För några veckor sedan fick jag tag i ett par bra bluetoothhörlurar till min mobil så har jag åter börjat lyssna på ljudböcker. Numera upptas inte mitt huvud så mycket av andra tankar utan jag kan i stället koncentrera mig på vad jag hör i mina lurar och samtidigt njuta av det som sägs.

wp-1472042114356.jpgJag känner mig lugnare och min sömn har blivit mycket bättre sedan dess. I våras trodde jag nästan att jag var på väg in i den där väggen många talar om. Det är inte alltid så lätt att bryta kontakt med vänner som man trots allt gillar men känner att det inte funkar. Man vill inte bryta, samtidigt som man inser att man till slut måste, för att överleva både mentalt och fysiskt. Så nu blir det mer av kontakter IRL och mindre via sociala medier, och det känns befriande.

Numera används Facebook och twitter mer till direktkontakt och det är lätt att skilja agnarna från vetet. Jag har alltid försökt att hålla en bra kontakt med vänner och visat hänsyn i största möjliga utsträckning,  vilket jag tycker är viktigt för att man skall bli tumisar. Just nu väntar jag på besked hur det blir med Stampens fortsatta rekonstruktion och i går hörde jag på radion att på tisdag nästa vecka så kommer skattemyndigheten med sin dom om hur de ställer sig till skuldavskrivningar för stampen och i förlängningen för övrig dagspress i Sverige. Men trots allt känner jag mig tryggare nu än tidigare.

Ja, jag tror att man måste hitta sig själv i tillvaron så som den ser ut och inte ryckas med i ryktesspridning och hat som förekommer. Det är aldrig ok med sådant,  men vi måste trots allt inse att det bara är en liten del som håller på med det, men samtidigt gör allt för att blåsa upp ämnena. Och till syvende och sist är det vänskapen som får betala priset. Oavsett vilket krig det än handlar om, så finns det bara förlorare i ett krig.

Strul, strul, strul

6290725551_5fa53cca72_b

Skall det gå åt helvete, skall det gå åt helvete med musik,brukar jag säga. Och i dag har jag verkligen sjungit för full hals.

Kom till jobbet som vanligt och vår tidningsbänk gapade tom😦
Tidningarna hade inte kommit, om man bortser från slumpbunt och veckotidningar och post. Så jag började som vanligt med fordonskontroll, postsortering och packa bilen. Fortfarande hade inte de stora tidningarna kommit och än en gång var det ingen som visste varför och inte heller när. Det var åter igen dags att förbereda sig på väntan, en vänta man inte visste hur lång den skulle bli. Kunde man få någon form av besked när de beräknas anlända, så hade man ju kunnat arbeta med andra arbetsuppgifter, som att åka ut och märka lådor, eller göra en storstädning på bilen, eller något produktivt för företaget istället för att rulla tummarna. Jag brukar ju försöka röra på mig och promenera i närheten då jag behöver hålla kroppen igen, i brist på bättre. I dag blev de bara 25 minuter sena, i förhållande till min arbetstids början. Enligt en kollega var de sena alla dagar förra veckan utom en, och då var det minst 40 minuter var gång. Våra prenumeranter märker sällan sådant men de av oss som har ytterligare ett jobb att gå till, blir det jobbigt.

Kommer hem och säger god morgon till bror som sitter och äter frukost. Vi pratar lite om sådant som behöver innan jag går och lägger mig efter strulmorgonen. Har precis somnat när bror kommer in till mig, taxin har inte kommit. I dag skall den gå 06,15 och då är han på jobbet 06,55. När bror kommer är taxin 7 minuter för sen, och jag sade jag väntar några minuter innan jag ringer. Då ringer föraren och säger att det är teknikstrul men att han är på väg men att det tar ca 10-15 minuter innan han är här. Jag informerar bror om samtalet och vad som händer, men han känner sig stressad.

När väntetiden har gått ringer föraren åter och är ytterligare försenad pga trafiken. Denna gång kan han inte säga när han är på plats, men måste säga att han gjorde ett bra jobb, som i alla fall informerade om vad som hände. Jag tittar på klockan strax före 7, sista gången innan jag somnade och då hade bror inte kommit iväg, och han som börjar 07.

Bror har inte jobbat tre veckor efter semester och redan har det strulat tre gånger.
En gång försov sig chauffören och han han inte i tid till jobbet, nästa gång kom taxin sent, men han han och nu teknikstrul och han blev hämtad efter han skulle vara framme på jobbet. Detta känns inte OK. Nu blir det löneavdrag igen för honom och förhoppningsvis några presentkort på ett par hundringar. Visst är ersättningar bra när det blir så här, men det absolut bästa för alla parter är när allt fungerar som det skall.

Musik skall byggas utav glädje

20160821_205015

I går kväll hände det, det jag länge funderat på…
Jag fick fram mitt dragspel igen. WoW! Inte behövde jag spänna om banden heller utan det satt perfekt och klämde på magen när jag spelade. Funderade på när jag hade det så mysigt sist, och tänkte att det är nog säkert 20 år sedan. Säkert har jag hängt på mig det någon gång för att konstatera att det funkar inte, och hängt av mig det igen… Men igår funkade det. Visst gick det hackigt, mycket hackigt, speciellt då jag inte riktigt kände avståndet mellan höger handens tangenter. Men det gick.

Den första låt jag tog ut, var min favoritlåt Cowboy yoddle, sedan följde Vildandens sång, Skomakare Anton, och Seemann, allt lika hackigt, men kan inte varit så besvärande för vovven ylade inte och bror satt lugnt kvar. Jag hade funderat på vad man gjorde innan  Facebook och Twitter och tänkte försöka hitta tillbaka till de intressena. Att jag började med dragspel var att min brylling hade ett som jag spelade på var gång jag var där på besök, och gillade det. Dragspel spelar jag bara efter gehör och kan inte läsa noter för detta instrument.

Jag började som så många andra med blockflöjt och sedan övergick jag till piano. Piano var kul, men det blev oftast klassisk musik, som absolut inte var fel, men modern musik tyckte jag inte funkade på pianot. En skolkompis valde att lära sig spela trumpet när jag lärde piano, och de tillfällen han gick dit hade jag håltimma, så jag följde med honom. Läraren tyckte att jag skulle prova det också och satte trumpeten framför min mun och jag fick lära mig blåsa och han tryckte på knapparna och det blev musik. Sedan lärde jag mig lite att spela själv också, men hade ju inte någon trumpet själv så det blev ingen träning. Så det intresset slutade med att skolan var slut. Men jag fortsatte med piano och dragspel.

Sedan skulle ett par vänner flytta tillbaka till Finland. DE hade en dammig gitarr hängandes på väggen som jag fick. Dammade av den och en kompis stämde upp den för mig. Då gick det en kurs på radio och TV som skulle lära mig spela och jag gjorde det. Gitarren blev en god kompis som åkte med när vi åkte till sjön och grillade och sedan hade sång och musik tillsammans. Var så mysigt att sitta där i eldens sken och mysa av gitarrens strängar som gav musik och mina vänner sjöng med. Funderar på om det händer fortfarande, eller om musiken tagit andra vägar numera.

Sedan kom det in en Hammondorgel i huset och jag övergick mer till det och dragspel och piano blev ståendes. Det fortsatte jag med ända fram till far blev rullstolsbunden och vi inte kunde komma ner i källaren längre. Då upphörde även det, och det är drygt 10 år sedan nu.  Nu som först hade jag tid och lust att prova dragspelet och det gav verkligen mersmak med musik, musik från mina egna fingrar. Så visst hade man annat att syssla med innan internet, och nu skall jag i alla fall försöka ta mig tillbaka.

Musik, det är mitt liv det se…

Kulturkalaset

20160820_204008

Göteborgs kulturkalas firar i år 10-årsjubileum och det är folkfest på gator och torg där människor möts, ung som gammal, olika ntaionaliteter, religioner och sexuella läggningar. Allt sådant läggs åt sidan och vi är alla ett, ett som lever tillsammans med varandra och känner tillit och respekt.

Att hälsa är en enkel grej som kan vara början på något riktigt stort. Under förra året skapade Göteborgs Kulturkalas en kampanj som går ut på just det – att säga hej. Kulturkalaset tycker nämligen det är hög tid att vi börjar hälsa på varandra, på riktigt. Att hälsa är att sänka garden, bjuda in till samtal och se en annan människa. Det är precis vad Kulturkalaset också handlar om – att vi ska mötas och upptäcka massor av kultur tillsammans. Var med och säg hej du också! Ju fler vi är som hälsar, desto närmare kommer vi varandra i vår stad. Vem vet, vi kanske till och med hittar nya vänner.

Nästan varenda programpunkt startade med att vi vände oss om till höger eller vänster eller kanske till och med helt om och sade HEJ till de som stod i närheten. Detta smittade av sig och så mycket hej, som jag sagt dessa dagar har nog aldrig hänt tidigare. Inte bara vid programstarter utan på krogen, på puben, i glasskön, ja överallt hörde man hej. Vad dörrar som öppnades och ett lite hej, gjorde att man kände sig vän med helt nya bekantskaper hela tiden, och fick prata med andra, om det mesta. Jag har själv varit nere flera gånger under veckan och i går hade jag, bror och Nussä en heldag i den ”stora staden”.

Nedan kommer en massa bilder som jag fotat under dessa dagar. Så håll till godo!

Miriam Bryant och GSO

20160819_193316x

En underbar feststämning på Götaplatsen i går när Miriam Bryant var inbjuden av Göteborgs Synfoniorkester för att sjunga tillsammans med dem.

Orkestern brukar bjuda in en stjärna varje år för att för att sjunga tillsammans med dem och i år var det verkligen storslaget. Miriam är inte en av mina största stjärnor men tillsammans med GSO, blev det drygt en och en halv timma med suverän musik. Hela Götaplatsen var fylld och långt ner på Avenyn stod folk och sjöng och dansade.

20160819_201730

En fantastisk feststämning som spred glädje bland gamla och unga, av sällan skådat mått. I går hittade vi en plats nära scenen men där ljudet inte var så öronbedövande, vare sig för mig och för vovven. Förra gången var vi tvungna att fly fältet för att det inte gick att vistas där. Men igår var det lagom. Högtalare hade också placerats längre ner för Avenyn så även det som stod långt bak, kunde höra musik och sång utan hörselskador.

Hon är en icon för Göteborg, skriver GT, och jag håller med, inte bara för Göteborg utan för hela Västra Götalandsregionen som är en del av arrangörerna. Göteborgs kulturkalas är ju skattefinanserad och jag är ju själv med och betalar, så då är det viktigt att vara en del av detta. Och visst vill jag det….

Konserten fick tre fyrar i Göteborgs-posten och det tycker jag hon är värd i all sin glans. En ung kvinna med framtiden framför sig och en av Sveriges bästa orkestrar bakom sig, vad mer kan man vänta. En kombination som inte går av för hackor. Mer sådant är min melodi.